Lite grann från övran
Rammer, der skifter. Mellemtid. Små stille begyndelser. Blålilla krokushoveder og tulipanblade som spydspidser. Nye bølger, sinuskurver, rumler, cirkler, livscykler. Fuglelyde i krattet, de ses ikke, men der bliver faktisk spist af fuglefrøene.
Dale ned i sysler, oprydning, gøremål, planer. Glæde. Mærke efter og lytte til kroppen og sindet. Fordybe sig, udforske, opdage, nyde sit eget tempo. Tillade sig at dvæle, være til, grunde over alting, åbne sig for nye impulser, tænke nye tanker. Gøre tingene på en ny måde, flytte rundt på møbler, finde nye steder at sidde.
Og så kommer jeg i tanker om den svenske sang ”Lite grann från övran” – og lærer nyt:
Edvard Persson – indspillet November 1939
Tekst: Lasse Dahlqvist – 4. vers: Edvard Persson
Lite grann från övran (der står faktisk ovan, men han synger övran)
Første vers af Lasse Dahlqvist begynder:
Jag är en liten gåsapåg från Skåne…
Tredie vers af Lasse Dahlqvist lyder:
Du kära gås som stolt i skyn dig svingar,
Har ingen farlig last att kasta ned.
Ty du bär fredens vita vackra vingar,
som världen längtar efter mer och mer.
När människobarnen går därnere och kivas,
då resonerar du nog liksom jag.
Tänk vad skönt det är ändå
att få sväva i det blå.
Och se Er lite grann så här från övran.
Fjerde vers af Edvard Persson lyder:
Nu jordens alla murar börjar skaka.
En samling dårar satt vår värld i brann.
Vad fäderna byggt upp bliver pannekaka.
Det ryck og slits i gamla vänskapsband.
Ack kära Ni som slåss dërner på jorden
kom upp och ta en liten titt med mig.
Jag är ganska säker på
att Ni skäms en smula då
när Ni ser vår gamla jord så här från övran.